När människor tänker på hantering av fast avfall förknippar de det sannolikt med sopor som dumpas på deponier eller förbränns. Även om sådana aktiviteter utgör en viktig del av processen, är en mängd olika element involverade i skapandet av ett optimalt integrerat system för hantering av fast avfall (ISWM). Till exempel verkar behandlingstekniker för att minska volymen och toxiciteten hos fast avfall. Dessa steg kan omvandla det till en mer bekväm form för bortskaffande. Avfallsbehandling och bortskaffandemetoder väljs och används baserat på avfallsmaterialets form, sammansättning och mängd.
Här är de viktigaste metoderna för avfallshantering och bortskaffande:
Termisk behandling
Termisk avfallsbehandling avser processer som använder värme för att behandla avfallsmaterial. Följande är några av de vanligaste teknikerna för termisk avfallsbehandling:
Förbränning är en av de vanligaste avfallsbehandlingarna. Denna metod innebär förbränning av avfallsmaterial i närvaro av syre. Denna värmebehandlingsmetod används ofta som ett sätt att återvinna energi för el eller uppvärmning. Denna metod har flera fördelar. Den minskar snabbt avfallsvolymen, minskar transportkostnaderna och minskar utsläppen av skadliga växthusgaser.
Förgasning och pyrolys är två liknande metoder, som båda bryter ner organiskt avfall genom att utsätta avfallet för låga mängder syre och mycket hög temperatur. Pyrolys använder absolut inget syre medan förgasning tillåter en mycket låg mängd syre i processen. Förgasning är mer fördelaktigt eftersom det gör att förbränningsprocessen kan återvinna energi utan att orsaka luftföroreningar.
Öppen förbränning är en traditionell termisk avfallsbehandling som är miljöskadlig. De förbränningsanläggningar som används i sådana processer har inga föroreningskontrollanordningar. De släpper ut ämnen som hexaklorbensen, dioxiner, kolmonoxid, partiklar, flyktiga organiska föreningar, polycykliska aromatiska föreningar och aska. Tyvärr används denna metod fortfarande av många lokala myndigheter internationellt, eftersom den erbjuder en billig lösning för fast avfall.
Soptippar och deponier
Sanitära deponier är den vanligaste lösningen för avfallshantering. Dessa deponier är önskvärda för att eliminera eller minska risken för miljö- eller folkhälsorisker på grund av avfallshantering. Dessa platser är belägna där markelement fungerar som naturliga buffertar mellan miljön och deponin. Deponiområdet kan till exempel bestå av lerjord som är ganska motståndskraftig mot farligt avfall eller kännetecknas av avsaknad av ytvatten eller ett lågt grundvattennivå, vilket förhindrar risken för vattenföroreningar. Användningen av sanitära deponier utgör den minsta hälso- och miljörisken, men kostnaden för att etablera sådana deponier är jämförelsevis högre än andra avfallshanteringsmetoder.
Kontrollerade deponier är mer eller mindre samma sak som sanitära deponier. Dessa deponier uppfyller många av kraven för att vara en sanitär deponi men kan sakna ett eller två. Sådana deponier kan ha en välplanerad kapacitet men ingen cellplanering. Det kan finnas ingen eller delvis gashantering, grundläggande registerföring eller regelbunden täckning.
Bioreaktordeponier är resultatet av den senaste tekniska forskningen. Dessa deponier använder överlägsna mikrobiologiska processer för att påskynda avfallsnedbrytningen. Den kontrollerande funktionen är kontinuerlig tillsats av vätska för att bibehålla optimal fuktighet för mikrobiell nedbrytning. Vätskan tillsätts genom att recirkulera lakvattnet från deponin. När mängden lakvatten inte är tillräcklig används flytande avfall såsom avloppsslam.
Bioremediering
Bioremediering använder mikroorganismer för att bryta ner och avlägsna föroreningar från förorenade jordar eller vatten. Det används ofta för att behandla oljeutsläpp, industriellt avloppsvatten och andra former av föroreningar. Vanligt för förorenade platser och vissa typer av farligt avfall.
Kompostering är en annan mycket använd metod för avfallshantering eller behandling, vilket innebär kontrollerad aerob nedbrytning av organiskt avfall genom inverkan av små ryggradslösa djur och mikroorganismer. De vanligaste komposteringsteknikerna inkluderar statisk högkompostering, skadedjurskompostering, strängkompostering och kompostering i kärl.
Anaerob rötning använder också biologiska processer för att bryta ner organiskt material. Anaerob rötning använder dock en syre- och bakteriefri miljö för att bryta ner avfallsmaterialet, där kompostering måste ha luft för att möjliggöra tillväxt av mikrober.
Det är viktigt att beakta avfallets specifika egenskaper, miljöföreskrifter och lokala förhållanden när man väljer lämplig metod för avfallshantering och bortskaffande. Integrerade avfallshanteringssystem som kombinerar flera metoder används ofta för att effektivt hantera olika avfallsströmmar. Dessutom spelar allmänhetens medvetenhet och deltagande i avfallsminskning och återvinning en avgörande roll för hållbar avfallshantering.
Publiceringstid: 20 december 2023