När människor tänker på hantering av fast avfall förknippar de troligtvis med skräp som dumpas i deponier eller förbränning. Medan sådana aktiviteter omfattar en viktig del av processen, är en mängd element involverade i skapandet av ett optimalt integrerat system för fast avfallshantering (ISWM). Till exempel verkar behandlingstekniker för att minska volymen och toxiciteten för fast avfall. Dessa steg kan förvandla det till en mer bekväm form för bortskaffande. Avfallsbehandlings- och bortskaffningsmetoder väljs och används baserat på form, sammansättning och mängd avfallsmaterial.
Här är stora metoder för avfallsbehandling och bortskaffande:
Termisk behandling
Behandling av värmeavfall hänvisar till de processer som använder värme för att behandla avfallsmaterial. Följande är några av de mest använda behandlingsteknikerna för värmeavfall:
Förbränning är en av de vanligaste avfallsbehandlingarna. Detta tillvägagångssätt involverar förbränning av avfallsmaterial i närvaro av syre. Denna termiska behandlingsmetod används vanligtvis som ett sätt att återvinna energi för el eller uppvärmning. Detta tillvägagångssätt har flera fördelar. Det minskar snabbt avfallsvolymen, minskar transportkostnaderna och minskar skadliga utsläpp av växthusgaser.
Förgasning och pyrolys är två liknande metoder, som båda sönderdelar organiska avfallsmaterial genom att utsätta avfall för låga mängder syre och mycket hög temperatur. Pyrolys använder absolut inget syre medan förgasning tillåter en mycket låg mängd syre under processen. Förgasning är mer fördelaktig eftersom det gör det möjligt för bränningsprocessen att återvinna energi utan att orsaka luftföroreningar.
Öppen förbränning är en arv värmeavfallsbehandling som är miljöskadlig. Förbränningsanläggningarna som används i en sådan process har inga enheter för föroreningar. De frigör ämnen såsom hexaklorbensen, dioxiner, kolmonoxid, partikelformigt material, flyktiga organiska föreningar, polycykliska aromatiska föreningar och aska. Tyvärr praktiseras denna metod fortfarande av många lokala myndigheter internationellt, eftersom den erbjuder en billig lösning på fast avfall.
DUMPS och deponier
Sanitära deponier ger den mest använda lösningen för avfallshantering. Dessa deponier önskas att eliminera eller minska risken för miljö- eller folkhälsorisker på grund av avfallshantering. Dessa platser är belägna där markfunktioner fungerar som naturliga buffertar mellan miljön och deponiet. Till exempel kan deponiområdet bestå av lerjord som är ganska resistent mot farligt avfall eller kännetecknas av frånvaro av ytvattenkroppar eller ett lågt vattentabell, vilket förhindrar risken för vattenföroreningar. Användningen av sanitära deponier utgör den minsta hälso- och miljörisken, men kostnaden för att fastställa sådana deponier är relativt högre än andra avfallsmetoder.
Kontrollerade dumpningar är mer eller mindre samma som sanitära deponier. Dessa dumpningar uppfyller många av kraven för att vara en sanitär deponi men kan sakna en eller två. Sådana dumpningar kan ha en välplanerad kapacitet men ingen cellplanering. Det kan inte finnas någon eller partiell gashantering, grundläggande journalföring eller regelbunden täckning.
Bioreaktor deponier är resultatet av nyligen teknisk forskning. Dessa deponier använder överlägsna mikrobiologiska processer för att påskynda avfallsnedbrytning. Den kontrollerande funktionen är det kontinuerliga tillsatsen av vätska för att upprätthålla optimal fukt för mikrobiell matsmältning. Vätskan tillsätts genom att omcirkulera deponeringslakvatten. När mängden lakvatten inte är tillräcklig används flytande avfall såsom avloppsslam.
Bioremediering
Bioremediering använder mikroorganismer för att bryta ner och ta bort föroreningar från förorenade jordar eller vatten. Det används ofta för att behandla oljeutsläpp, industriellt avloppsvatten och andra former av föroreningar. Kommon för förorenade platser och vissa typer av farligt avfall.
Kompostering är en annan oftast använt avfallshantering eller behandlingsmetod som är den kontrollerade aeroba sönderdelningen av organiska avfallsmaterial genom verkan av små ryggradslösa djur och mikroorganismer. De vanligaste komposteringsteknikerna inkluderar statisk högkompostering, skadedjurskompostering, vindkraftskompostering och kompostering i fartyg.
Anaerob matsmältning använder också biologiska processer för att sönderdela organiska material. Anaerob matsmältning använder emellertid en syre- och bakteriefri miljö för att sönderdela avfallsmaterialet där kompostering måste ha luft för att möjliggöra tillväxt av mikrober.
Det är viktigt att överväga de specifika egenskaperna hos avfall, miljöregler och lokala förhållanden när du väljer lämplig metod för avfallsbehandling och bortskaffande. Integrerade avfallshanteringssystem som kombinerar flera metoder används ofta för att hantera olika avfallsströmmar effektivt. Dessutom spelar allmänhetens medvetenhet och deltagande i avfallsminskning och återvinningsinsatser en avgörande roll i hållbar avfallshantering.
Posttid: dec-20-2023